Svennen i Alby

Äntligen är Stockholm bättre! Jag har träffat nya människor, hamnat på konstiga te-partyn, skaffat en ordentligt stor och ljus lägenhet.. i Alby. Alby är nog det bästa som hänt mig sedan jag flyttade hit för drygt 9 månader sedan. Här är människor trevliga. Grannarna hälsar. Människor ler. Snubben i matbutiken skämtar med en. Man får gå före i kön till bankautomaten. Det är massor med natur och vi ser ut över höstglöden genom fönstret. Och jag stormtrivs.

Bilden är från senaste resan med jobbet. Då var vi i  Sydafrika. Berättar mer om det en annan gång.

jag bygger med dig fast du inte vet om det

oktoberlördag

det är tusen lappar överallt.
Nummer och namn jag inte längre kan placera
miniideer
kaffesorter
saker jag borde gjort
information jag måste vidarebefodra
inköpslistor
försök till schemaläggning.
en miljon kvitton.

Det är lördag och regnet öser ner. Precis som vanligt. Jag är manisk och slutkörd på samma gång. städar kylen medan jag funderar över vad det innebär att vara en bra chef.
Jag har bara haft en bra chef. Håller minnet av henne som en pepparkaksform framför ansiktet i spegeln. Kan jag platsa in där? Kan jag fylla den mallen. Kan jag sluta spreta utanför.

Konsekvent.
Rättvis.
Lugn.
Lyhörd.

Konsekvent.
Konsekvent.
Konsekvent.

Längtan

I natt drömde jag om dig Janna. Du stod där i din kaffebar och sprack nästan av stolthet. Det var fantastiskt fint och jag önskar jag kunde gå dit varje dag. Jag vet att det en dag kommer vara så och jag längtar till den dagen.

Jag har börjat längta väldigt mycket efter saker. Ofta betyder det att jag har mer tid. Det är när jag har tid som jag börjar längta, drömma och idéer börjar komma. Jag längtar efter att få bo i ett litet hus långt ut på landet men ändå kunna göra det jag vill. Jag drömmer om att ha ett eget företag med min kille men samtidigt ha alla vännerna i huset bredvid. Jag längtar efter vintern. 

och just nu längtar jag efter frukost. vilken tur att den står framför mig!

Lugnet på landet

Janna,

I helgen var jag iväg hos en vän som har ett sommarställe på landet. Det var helt underbart. Det var tyst. Det var lugnt. Det var SÅ vackert. Och för en stund kunde jag glömma alla tankar. De är många just nu.

Jag tror att jag på något sätt är inne i en livskris. Jag undrar vad jag gör här. Jag undrar varför jag inte bor i den där staden som jag älskar. Jag undrar varför två personer med fast inkomst inte kan hitta en bostad. Jag undrar om jag verkligen passar för jobbet jag har. Jag undrar om jag inte borde jobba med något som skynklar min hjärna lite. Jag undrar om jag inte borde starta eget -för jag tror att jag egentligen har kapaciteten att lyckas. 

Och när jag känner mig så förvirrad tänker jag att egentligen hade jag velat vara som du. Du, Janna, är min förebild. Du gör det du vill. Det du känner för just nu. Du är en livsnjutare. Du bryr dig inte om ord som framgångsrik, karriär. För det är inte livet. 

Det finns massor av grejer jag gillar med mitt jobb. Och en hel del jag inte gillar. Och när vi inte hittar en lägenhet. Och vi inte har några vänner. Och de man försöker bli vän med inte vill. Och den enda kompisen man lyckats hitta ska flytta. Då undrar jag. 

Är det såhär det skulle vara?

Livet drar igång, mitt i Sinatras "September Song"



Cherie,
Det är kväll och regnet driver in över Göteborg. Skördetid och skolstart i luften. Börsras, tågkaos, stormvarning. Hela världen pallar äpplen. Själv ligger jag i sängen och funderar på vad jag ska ha på mina nya väggar. Har ramat in saker i dagar.

Det är någonting speciellt med hösten, det känns som att det börjar om. Som att livet avslutar och påbörjar på samma gång. Mycket mer än nyår. Jag tar alltid mina största beslut vid denhär tiden på året. Denhär hösten är inget undantag.

Jag har bestämt mig för att köpa cafét. Den där platsen som varit som mitt andra hem ända sedan jag flyttade till Göteborg. De första åren var cafét mitt stammisställe, det senaste min arbetsplats. Nu har jag bestämt mig. Det ska bli mitt. Vårt.
Det är inte helt officiellt ännu, först på torsdag skriver vi under alla papper.
Den första oktober tar jag över.

Om lusten att göra saker

I morse vaknade jag med ett leende på läpparna. Jag har återfått lusten att göra saker. Inte bara göra en sak, utan tusen och åter tusen. Framförallt lusten att fortsätta Your Truly. Fem miljoner inlägg kom in i mitt huvud. Visst finns det inget bättre än att vakna en morgon och känna sig som en idespruta? Och det var en regnig morgon. Och en fruktanvärd regnig dag.

En av mina absoluta favoritsaker att göra är att pyssla. Jag tror jag skulle kunna ta jobb som paketinslagare. Jag vet att det finns en sådan i Sverige. Och det finns nog bara jobb för en sådan i Sverige. Men jag älskar att slå in paket. Ungefär lika mycket som jag gillar att ge bort dem. Det är jättelätt att göra själv! Här kommer lite tips:

- Ta ett gäng gamla tidningar du inte längre läser. Riv ut alla bilder du gillar. Det är bra om bilderna inte är för detaljerade. Är bilder du gillar för liten för att packa in paketet i, ta bara flera och tejpa!

- Använd allt möjligt utom presentsnören att slå in paketet med. Använd ståltråd, tygband, ihopvikt papper, gamla fula halsband, hittegods.

- Riv! Klipp inte. Det är mycket snyggare att riva ut detaljer, såsom hjärtat ovan.

- Pimpa! Too much is never enough!

- Think crazy! Ett paket behöver inte vara platt! Man kan dekorera med vad som helst! Nedan har jag imiterat en bukett blommor, men det är bara lite hoprullat papper. Originellt är alltid bra!

En kärleksförklaring

Janna,

Tänk att det bara var ett år sedan vi träffades. Det känns som vi känt varandra hela livet. Jag minns fortfarande det magiska ögonblicket. Det sa bara klick. Sådär som det gör med vänner som man har för livet. Jag har det finaste kortet på er från den fantastiska kvällen.

Jag minns soffan vi sjönk ned i utanför. Hur vi gjorde stora planer.

Och alla gånger vi ses är det så. Vi tänker precis likadant. Idéerna bara studsar fram. Det är helt makalöst. Jag har aldrig träffat en sån människa som du. Jag är för evigt tacksam den kvällen.

Yours truly,
Cherie

Jag sover ensam aldig ensam.

Om du undrar varför jag inte skriver käraste så är det för att det är janna vs bredbandsbolaget och dom vinner.
Jag tänker på dig på morgonen när jag vaknar och bladen silar solljuset genom mitt fönster. Jag tänker på dig när jag är Världens Ensammaste Människa, vandrar hem som askungen från stället där vi möttes för ett år sedan. Jag tänker på dig när järntorget blommar ut. I bankomatkön. På kinos uteservering. Jag tänker på dig när jag tar båten ut till öarna och tillbaka bara för horisonten.

Om Vänskap, det livsviktiga kitt som håller samman människor, men som helt glömdes bort att redovisas när man skrev världshistorien.

"Motsättningar och dramatiska förändringar i historien blir vi som forskare ofta lättare varse än harmonier, kontinuiteter eller tystnader. Det är inte så konstigt. Konflikter mellan stater, klasser och andra grupper fullkomligt dånar och skräller i världshistorien. Vi kan också med egna ögon se skillnaden mellan museernas bevarade redskap och månraketerna, mellan de gamla fotografiernas kärror och dagens flygplan. Allt var visserligen inte av sten på stenåldern och alla har inte dator idag, men vi förstår utan svårighet att mycket har ändrats mellan då och nu. Därför är det inte så förbryllande att just historiker har som yrkessjukdom att upptäcka konfrontationer, katastrofer och förändringar över tid. Det harmoniska och stillastående slinker lätt förbi på några rader. Men egentligen utgör förstås det trögrörliga i samhällssystemen och de stadiga okontroversiella relationerna lika mycket historia som de snabba växlingarna och bråken. Personliga band och känslor skapar historia precis som konfrontationer mellan arméer och politiker. De flesta människor behöver en närhet med någon annan och de längtar efter beständighet även om de blir upplivade av förändring och omväxling. Vi lever inte bara på bröd och vatten utan även på beröringar och blickar och gemensamma minnen. Så blir vänskapen insatt i ett större problemkomplex som länge varit drivande för mig. Vad får människor att leva, orka, stå ut? Vad håller ihop människor, vad kittar samman smärre grupper och på sikt även samhällen?"

Eva Österberg - Vänskap, en lång historia.

Strange

Ibland tar livet oväntade vändningar. Det har det gjort för mig. Först blev jag tvungen att flytta från staden jag älskar för att få jobb. När jag sedan kände att jag äntligen började trivas i den nya staden tyckte inte livet att jag skulle ha det alltför bra.

Jag lyckades bli väldigt bra vän med min roomie. Det tog ett tag, en månad sisådär. Sedan blev det en sån där vän man bara längtade efter att träffa. Varje gång jag steg in genom dörren till vår lägenhet var det första jag tittade efter hans skor. För då visste jag att det skulle bli en bra kväll. Jag och min nyfunna vän satt alltid och pratade varje kväll. Ofta i flera timmar i sträck. Och jag tyckte det var så himla skönt att ha fått en nära vän i den staden jag bodde i.

Sedan hände något. Min vän råkade ut för en olycka för tre veckor sedan. Nu ligger han på sjukhus allvarligt skadad. Och jag saknar honom så.


Regina Spektor -Laughing With

Tre saker

• Jag har en subversiv menstruation.

[Subversiv - omstörtande, revolutionär red anm.]

Idag lyckades jag gråta på jobbet, skälla på en knarkare, ringa mitt ex, radera sex personer ur mobilen och säkert trettio från facebook innan jag insåg att det är dagen innan mens och hejdade mig. 

• Det blommar på järntorget. 

• Jag tycker om Håkan. 

Det var det. Puss

Om att fånga solstrålar

Mina bästa tisdagsmorgonlåtar 

.

Det är sensommarkväll och solen kastar långa skuggor över landsvägen där jag befinner mig. Åkern och himlen och sanningen och allt går i guld. Bilen har gått sönder så vi försöker lifta tillbaka in till stan. Vi är unga och naiva och hela världen är vår. Ropar: "Take me to Hollywood" mot bilarna som inte stannar. Mr Its Never Over skrattar och snurrar i dammolnen som virvlar mot himlen. Som glittrande stjärnstoft. Min tunna klänning fladdar i vinden. Havet har samma färg som hans ögon.

Det är natt och februarikylan sveper in genom fönstret på andra våningen.
På fönsterkarmen står sex små plastkrukor. Någon har förklarat för mig att alla människor mår bra av att driva upp växter. Varje morgon och varje kväll vattnar jag de små planteringarna med en duschkanna hon givit mig. Små gröna stjälkar som hade kunnat bli blommor i vårrabatterna, men dom fryser ihjäl inatt.
Vi ligger tysta bredvid varandra. Sådär nära som man bara kan vara på en nittiomadrass. Jag drunknar nästan i hans ögon när jag ställer mitt livs enda ultimatum.
Det var natten mellan fredagen den trettonde och allahjärtansdag.

My Love Of That Life

Jag var en annan person då. Så himla mycket yngre, så himla mycket annat fokus. På den tiden var jag bara intresserad av Flykten och Ruset. Och jag ville känna allting, helst större och hårdare än jag egentligen mäktade med. På den tiden trodde jag bara att det var kritik som var sanning, allt annat var smicker och lögn.

Och han som min blonda tvilling. Samma blick, samma hemliga bakgrund. Och jag tänkte han är den enda som ser mig, han är den enda som ser hela mig. För han såg det fula med, helt ärligt och utan skuld. Och jag såg honom och det var inte vackert och det var det som var det, ni vet. Och jag älskade honom.

Och vi sprang det fortaste vi kunde genom tonåren. Ljög och hycklade och ljög och satte skrattet i halsen och åkte hem och ljög och sen, sen åkte vi tillbaka igen.
För det var någonting i det äckliga som var det som drog. Det var som att vi hörde hemma där. Bland putsade, ruttnande fasader. Och folk hängde som köttstycken längs väggarna, lovade guld med knivsårsleenden men vi bara sprang, kastade piller i luften och skrattade.
Precis som konfetti.

Och vi var som osårbara.
Hur han, fortfarande med McQueens sperma på kavajslaget, torkar upp resterna av mig där jag ligger helt utslagen framför porten, men den röda balmainklänningen som en blodpöl omkring mig.

Nio år senare ristar han fortfarande hjärtan i parkbänkar. Och sen går han. Precis som alltid och utan att vända sig om.

typ precis så

sömnlös

En av mina favoritfilmer är klyschigt nog Fight Club. Jag älskar den filmen, men om jag ser den för många gånger blir jag knäpp och vill störta allting. När jag köpte den dvdn för en evighet sedan gick jag in i världens konstigaste fas och vägrade bära några andra kläder än sådana som såg ut som "A bridesmaid's dress. Someone loved it intensely for one day, and then tossed it. Like a Christmas tree. So special. Then, bam, it's on the side of the road". Jag vandrade runt på nätterna och aktade mig för helvetesgapet och sa saker som "I don't wanna die without scars".
Det säger jag fortfarande visserligen. Det är den perfekta lögnen.

Drottning Kristina till Ebba Sparre

1655

Vad min lycka skulle vara ojämförlig, om det vore mig tillåtet att dela den med Er, och om Ni kunde bevittna min sällhet! Jag svär Er, att jag skulle vara värd gudarnas avund, om jag finge glädjen att se Er; men eftersom jag har skäl att betvivla denna lycka, måste Ni åtminstone skänka mig den tillfredsställelsen att tro, att var på jorden jag än befinner mig, skall jag för evigt bevara minnet av Edra förtjänster, och att jag över alperna skall ta med mig den passion och den ömhet jag alltid känt för Er. Bevara mig åtminstone i kärt minne, och grumla inte den ljuva lycka jag nu njuter genom att utan skäl bereda mig sorgen att vara glömd av den person i världen som jag sätter högst. Farväl, Belle, glöm inte Er    Christina

Brev från sex decenier, Sven Stolpe

Natur och Kultur

Favorittidning nr 1

Jag är en äkta tidningsnörd. Det är en hobby för mig; jag gillar mode, fotografi, typografi, grafisk design, bra texter osv. Dessutom jobbade jag tidigare med en tidning. Jag läser de flesta nya tidningar under kategorin Mode. Då menar jag inte Chic, eller Sofies mode, utan snarare internationella tidningar. Svenskar kan inte riktigt göra bra tidningar. Jag tänkte tipsa om en klar favorit som prickar alla rätt.

Den har ett riktigt lugnt tempo. Texterna är liksom långsamma. De är fundersamma. Ofta på gränsen till filosofiska. Stor kontrast till det mesta som man ser i tidningshyllan just nu.

Utformningen av tidningen är fantastisk;  typsnitten de använder, "stilen" på bilderna, hur de lägger upp tidningen i olika kapitel, hur mycket text som finns på varje sida (det värsta är tidningar med mängder av sidor med bara text utan en enda bild).

Innehållet är blandat. Det är ingen modetidning. Det är ingen designtidning. Det är ingen resetidning. Jag vet faktiskt inte riktigt hur man kategoriserar den. Numret jag har hemma handlar bland annat om Tjernobyl -hur det ser ut just nu, om människorna som bor kvar där. En kort text om Helsingfors, om en väg som skribenten cyklade dagligen under några år. En bildserie med insekter.

Varje artikel har ett soundtrack. En låt utvald av skribenten. Det är helt fantastiskt att läsa en text till en utvald låt. Artikeln får liksom en känsla.

Dessutom är redaktionen baserad i Singapore. Äntligen en tidning som varken är europeisk eller amerikansk.

Det bästa av allt var att längst bak i tidningen fanns en av insektsbilderna tryckta på hårdare papp som man kunde (eller skulle) riva ut.

Det här är tidningen jag saknat under flera år. Du hittar den på utvalda presstop (bla stationen i Göteborg) och såsmåningom säkert på Papercut på Krukmakaregatan i Stockholm (eftersom jag tipsade om att de skulle ta in den).

Bilden är från deras hemsida och är inledningen till deras andra nummer (klicka på bilden för att läsa)
www.underscoremagazine.com

Till Linnea

(klicka på bilden för att läsa)

och läs Linneas blogg här