Svennen i Alby

Äntligen är Stockholm bättre! Jag har träffat nya människor, hamnat på konstiga te-partyn, skaffat en ordentligt stor och ljus lägenhet.. i Alby. Alby är nog det bästa som hänt mig sedan jag flyttade hit för drygt 9 månader sedan. Här är människor trevliga. Grannarna hälsar. Människor ler. Snubben i matbutiken skämtar med en. Man får gå före i kön till bankautomaten. Det är massor med natur och vi ser ut över höstglöden genom fönstret. Och jag stormtrivs.

Bilden är från senaste resan med jobbet. Då var vi i  Sydafrika. Berättar mer om det en annan gång.

Längtan

I natt drömde jag om dig Janna. Du stod där i din kaffebar och sprack nästan av stolthet. Det var fantastiskt fint och jag önskar jag kunde gå dit varje dag. Jag vet att det en dag kommer vara så och jag längtar till den dagen.

Jag har börjat längta väldigt mycket efter saker. Ofta betyder det att jag har mer tid. Det är när jag har tid som jag börjar längta, drömma och idéer börjar komma. Jag längtar efter att få bo i ett litet hus långt ut på landet men ändå kunna göra det jag vill. Jag drömmer om att ha ett eget företag med min kille men samtidigt ha alla vännerna i huset bredvid. Jag längtar efter vintern. 

och just nu längtar jag efter frukost. vilken tur att den står framför mig!

Lugnet på landet

Janna,

I helgen var jag iväg hos en vän som har ett sommarställe på landet. Det var helt underbart. Det var tyst. Det var lugnt. Det var SÅ vackert. Och för en stund kunde jag glömma alla tankar. De är många just nu.

Jag tror att jag på något sätt är inne i en livskris. Jag undrar vad jag gör här. Jag undrar varför jag inte bor i den där staden som jag älskar. Jag undrar varför två personer med fast inkomst inte kan hitta en bostad. Jag undrar om jag verkligen passar för jobbet jag har. Jag undrar om jag inte borde jobba med något som skynklar min hjärna lite. Jag undrar om jag inte borde starta eget -för jag tror att jag egentligen har kapaciteten att lyckas. 

Och när jag känner mig så förvirrad tänker jag att egentligen hade jag velat vara som du. Du, Janna, är min förebild. Du gör det du vill. Det du känner för just nu. Du är en livsnjutare. Du bryr dig inte om ord som framgångsrik, karriär. För det är inte livet. 

Det finns massor av grejer jag gillar med mitt jobb. Och en hel del jag inte gillar. Och när vi inte hittar en lägenhet. Och vi inte har några vänner. Och de man försöker bli vän med inte vill. Och den enda kompisen man lyckats hitta ska flytta. Då undrar jag. 

Är det såhär det skulle vara?

Om lusten att göra saker

I morse vaknade jag med ett leende på läpparna. Jag har återfått lusten att göra saker. Inte bara göra en sak, utan tusen och åter tusen. Framförallt lusten att fortsätta Your Truly. Fem miljoner inlägg kom in i mitt huvud. Visst finns det inget bättre än att vakna en morgon och känna sig som en idespruta? Och det var en regnig morgon. Och en fruktanvärd regnig dag.

En av mina absoluta favoritsaker att göra är att pyssla. Jag tror jag skulle kunna ta jobb som paketinslagare. Jag vet att det finns en sådan i Sverige. Och det finns nog bara jobb för en sådan i Sverige. Men jag älskar att slå in paket. Ungefär lika mycket som jag gillar att ge bort dem. Det är jättelätt att göra själv! Här kommer lite tips:

- Ta ett gäng gamla tidningar du inte längre läser. Riv ut alla bilder du gillar. Det är bra om bilderna inte är för detaljerade. Är bilder du gillar för liten för att packa in paketet i, ta bara flera och tejpa!

- Använd allt möjligt utom presentsnören att slå in paketet med. Använd ståltråd, tygband, ihopvikt papper, gamla fula halsband, hittegods.

- Riv! Klipp inte. Det är mycket snyggare att riva ut detaljer, såsom hjärtat ovan.

- Pimpa! Too much is never enough!

- Think crazy! Ett paket behöver inte vara platt! Man kan dekorera med vad som helst! Nedan har jag imiterat en bukett blommor, men det är bara lite hoprullat papper. Originellt är alltid bra!

En kärleksförklaring

Janna,

Tänk att det bara var ett år sedan vi träffades. Det känns som vi känt varandra hela livet. Jag minns fortfarande det magiska ögonblicket. Det sa bara klick. Sådär som det gör med vänner som man har för livet. Jag har det finaste kortet på er från den fantastiska kvällen.

Jag minns soffan vi sjönk ned i utanför. Hur vi gjorde stora planer.

Och alla gånger vi ses är det så. Vi tänker precis likadant. Idéerna bara studsar fram. Det är helt makalöst. Jag har aldrig träffat en sån människa som du. Jag är för evigt tacksam den kvällen.

Yours truly,
Cherie

Strange

Ibland tar livet oväntade vändningar. Det har det gjort för mig. Först blev jag tvungen att flytta från staden jag älskar för att få jobb. När jag sedan kände att jag äntligen började trivas i den nya staden tyckte inte livet att jag skulle ha det alltför bra.

Jag lyckades bli väldigt bra vän med min roomie. Det tog ett tag, en månad sisådär. Sedan blev det en sån där vän man bara längtade efter att träffa. Varje gång jag steg in genom dörren till vår lägenhet var det första jag tittade efter hans skor. För då visste jag att det skulle bli en bra kväll. Jag och min nyfunna vän satt alltid och pratade varje kväll. Ofta i flera timmar i sträck. Och jag tyckte det var så himla skönt att ha fått en nära vän i den staden jag bodde i.

Sedan hände något. Min vän råkade ut för en olycka för tre veckor sedan. Nu ligger han på sjukhus allvarligt skadad. Och jag saknar honom så.


Regina Spektor -Laughing With

Favorittidning nr 1

Jag är en äkta tidningsnörd. Det är en hobby för mig; jag gillar mode, fotografi, typografi, grafisk design, bra texter osv. Dessutom jobbade jag tidigare med en tidning. Jag läser de flesta nya tidningar under kategorin Mode. Då menar jag inte Chic, eller Sofies mode, utan snarare internationella tidningar. Svenskar kan inte riktigt göra bra tidningar. Jag tänkte tipsa om en klar favorit som prickar alla rätt.

Den har ett riktigt lugnt tempo. Texterna är liksom långsamma. De är fundersamma. Ofta på gränsen till filosofiska. Stor kontrast till det mesta som man ser i tidningshyllan just nu.

Utformningen av tidningen är fantastisk;  typsnitten de använder, "stilen" på bilderna, hur de lägger upp tidningen i olika kapitel, hur mycket text som finns på varje sida (det värsta är tidningar med mängder av sidor med bara text utan en enda bild).

Innehållet är blandat. Det är ingen modetidning. Det är ingen designtidning. Det är ingen resetidning. Jag vet faktiskt inte riktigt hur man kategoriserar den. Numret jag har hemma handlar bland annat om Tjernobyl -hur det ser ut just nu, om människorna som bor kvar där. En kort text om Helsingfors, om en väg som skribenten cyklade dagligen under några år. En bildserie med insekter.

Varje artikel har ett soundtrack. En låt utvald av skribenten. Det är helt fantastiskt att läsa en text till en utvald låt. Artikeln får liksom en känsla.

Dessutom är redaktionen baserad i Singapore. Äntligen en tidning som varken är europeisk eller amerikansk.

Det bästa av allt var att längst bak i tidningen fanns en av insektsbilderna tryckta på hårdare papp som man kunde (eller skulle) riva ut.

Det här är tidningen jag saknat under flera år. Du hittar den på utvalda presstop (bla stationen i Göteborg) och såsmåningom säkert på Papercut på Krukmakaregatan i Stockholm (eftersom jag tipsade om att de skulle ta in den).

Bilden är från deras hemsida och är inledningen till deras andra nummer (klicka på bilden för att läsa)
www.underscoremagazine.com

Det går en ängel kring vårt hus...

Klockan är lite för mycket och jag kan inte sova. Jag vet inte varför. Jag har inte haft problem med att sova på 15 år. Kanske är det för att det är så mycket som händer. Hjärnan har för många trådar utslängda åt olika håll. Det snurrar runt.

När jag var liten, ungefär tio år gammal kunde jag inte sova. Det höll i sig i flera år. Jag grät på nätterna och somnade till slut på småtimmarna. Jag minns inte att jag for illa av det i skolan eller så. Jag minns bara nätterna av ensamhet. För det var så det kändes. Jag kände mig ensam.

Vi bodde hela familjen i en lägenhet. Egentligen var den inte tillräckligt stor, men mina föräldrar gjorde om vardagsrummet till två rum. Jag fick det ena och min syster det andra. Väggen emellan var ganska tunn. Min syster och jag utvecklade så småningom ett knackspråk. Jag minns fortfarande hur den satt där, lappen, precis innanför dörren ovanför golvlisten. Det var mest jag som knackade.
1 knackning = är du vaken? 2 knackningar = ja
Ofta knackade jag en gång. Inget svar.

Jag kommer särskilt ihåg en gång när jag skulle sova över hos en kompis. Jag fick sova i ett eget rum, men kunde inte sova då heller. Mitt i natten gick jag upp. Min kompis mamma var vaken och undrade varför jag inte sov? "Jag kan inte sova" svarade jag. Hon värmde på lite mjölk på plattan och slängde i en skvätt honung. Sedan gick hon och lade sig bredvid mig i sängen tills jag somnade. Är det såhär andra mammor gör, undrade jag tyst för mig själv.

Till slut fick jag sömntabletter av doktorn. Pappa förvarade de högt upp i ett skåp. De var farliga. Jag vet inte ens om det var riktiga sömntabletter. Men de funkade. Jag tror Gud hade ett finger med i spelet. Och jag är evigt tacksam att jag sedan dess aldrig haft problem med att sova.

Det går en ängel kring vårt hus,

han bär på två förgyllda ljus,

han har en bok uti sin hand,

nu somnar jag i Jesu namn.

..och Stockholm är vackert men bittert

Det finns vissa skillnader mellan Stockholm och Göteborg. En del ligger på plussidan för Stockholm, men det är väldigt få. Stockholmarna är väldigt stressade. Och väldigt, väldigt bittra. Kommer tunnelbanan måste man springa för man kan inte vänta på nästa som går tre minuter senare. Man får absolut inte stå till höger i rulltrappan. Och tydligen, fick jag reda på idag, måste man ställa sig i kö på busshållplatsen innan man ska på bussen. Man får inte gå och ställa sig framför de andra som redan stod vid hållplatsen.

En väldigt arg kvinna i övre medelåldern gav följande barska kommentar idag när jag och mina vänner skulle på bussen:

"Ni är inte från Stockholm, va? Det märks. Här i Stockholm köar man till bussen. Och ni kom inte först!"


Det blir nästan lite humoristiskt det här med alla oskrivna regler om köer och annat ibland. Har inte stockholmarna något bättre för sig än att följa regler och stå i kö? Och alla måste göra likadant annars bryter minsann helvetet lös. Jag tycker synd om dem.

(Bild: http://www.makeit.se/)

Solreflexer

Denna veckan var första morgonen som solen orkade gå upp tillräckligt högt för att sprida ljus i mitt rum. Jag märkte att jag aldrig tidigare sett solreflexer på min vägg. Det var fantastiskt vackert och samtidigt väldigt skönt att veta att våren faktiskt är på väg till Stockholm också.
Snart.. snart så.

Till det som är vackert

Godmorgon världen. Jag heter Cherie och jag älskar ljus. Det bästa jag vet är solreflektioner på väggen, dimljus, motljus. När snön ligger på marken och ljuset är så starkt att det bländar. Eller som här ovan, när solen precis börjar gå upp och det enda man ser är en svag strimma ljus. Små stugor på vägen som eldar. Att resa gör att mina tankar spinner. Vem bor där, helt ensam i den röda stugan? Varför har de valt att bo så långt ifrån alla andra? Hur ser deras hem ut? Ljus gör mig lycklig. Och får mig att börja tänka på det som är vackert.

To begin