En kärleksförklaring

Janna,

Tänk att det bara var ett år sedan vi träffades. Det känns som vi känt varandra hela livet. Jag minns fortfarande det magiska ögonblicket. Det sa bara klick. Sådär som det gör med vänner som man har för livet. Jag har det finaste kortet på er från den fantastiska kvällen.

Jag minns soffan vi sjönk ned i utanför. Hur vi gjorde stora planer.

Och alla gånger vi ses är det så. Vi tänker precis likadant. Idéerna bara studsar fram. Det är helt makalöst. Jag har aldrig träffat en sån människa som du. Jag är för evigt tacksam den kvällen.

Yours truly,
Cherie

Jag sover ensam aldig ensam.

Om du undrar varför jag inte skriver käraste så är det för att det är janna vs bredbandsbolaget och dom vinner.
Jag tänker på dig på morgonen när jag vaknar och bladen silar solljuset genom mitt fönster. Jag tänker på dig när jag är Världens Ensammaste Människa, vandrar hem som askungen från stället där vi möttes för ett år sedan. Jag tänker på dig när järntorget blommar ut. I bankomatkön. På kinos uteservering. Jag tänker på dig när jag tar båten ut till öarna och tillbaka bara för horisonten.

Om Vänskap, det livsviktiga kitt som håller samman människor, men som helt glömdes bort att redovisas när man skrev världshistorien.

"Motsättningar och dramatiska förändringar i historien blir vi som forskare ofta lättare varse än harmonier, kontinuiteter eller tystnader. Det är inte så konstigt. Konflikter mellan stater, klasser och andra grupper fullkomligt dånar och skräller i världshistorien. Vi kan också med egna ögon se skillnaden mellan museernas bevarade redskap och månraketerna, mellan de gamla fotografiernas kärror och dagens flygplan. Allt var visserligen inte av sten på stenåldern och alla har inte dator idag, men vi förstår utan svårighet att mycket har ändrats mellan då och nu. Därför är det inte så förbryllande att just historiker har som yrkessjukdom att upptäcka konfrontationer, katastrofer och förändringar över tid. Det harmoniska och stillastående slinker lätt förbi på några rader. Men egentligen utgör förstås det trögrörliga i samhällssystemen och de stadiga okontroversiella relationerna lika mycket historia som de snabba växlingarna och bråken. Personliga band och känslor skapar historia precis som konfrontationer mellan arméer och politiker. De flesta människor behöver en närhet med någon annan och de längtar efter beständighet även om de blir upplivade av förändring och omväxling. Vi lever inte bara på bröd och vatten utan även på beröringar och blickar och gemensamma minnen. Så blir vänskapen insatt i ett större problemkomplex som länge varit drivande för mig. Vad får människor att leva, orka, stå ut? Vad håller ihop människor, vad kittar samman smärre grupper och på sikt även samhällen?"

Eva Österberg - Vänskap, en lång historia.