Strange

Ibland tar livet oväntade vändningar. Det har det gjort för mig. Först blev jag tvungen att flytta från staden jag älskar för att få jobb. När jag sedan kände att jag äntligen började trivas i den nya staden tyckte inte livet att jag skulle ha det alltför bra.

Jag lyckades bli väldigt bra vän med min roomie. Det tog ett tag, en månad sisådär. Sedan blev det en sån där vän man bara längtade efter att träffa. Varje gång jag steg in genom dörren till vår lägenhet var det första jag tittade efter hans skor. För då visste jag att det skulle bli en bra kväll. Jag och min nyfunna vän satt alltid och pratade varje kväll. Ofta i flera timmar i sträck. Och jag tyckte det var så himla skönt att ha fått en nära vän i den staden jag bodde i.

Sedan hände något. Min vän råkade ut för en olycka för tre veckor sedan. Nu ligger han på sjukhus allvarligt skadad. Och jag saknar honom så.


Regina Spektor -Laughing With

Tre saker

• Jag har en subversiv menstruation.

[Subversiv - omstörtande, revolutionär red anm.]

Idag lyckades jag gråta på jobbet, skälla på en knarkare, ringa mitt ex, radera sex personer ur mobilen och säkert trettio från facebook innan jag insåg att det är dagen innan mens och hejdade mig. 

• Det blommar på järntorget. 

• Jag tycker om Håkan. 

Det var det. Puss

Om att fånga solstrålar

Mina bästa tisdagsmorgonlåtar 

.

Det är sensommarkväll och solen kastar långa skuggor över landsvägen där jag befinner mig. Åkern och himlen och sanningen och allt går i guld. Bilen har gått sönder så vi försöker lifta tillbaka in till stan. Vi är unga och naiva och hela världen är vår. Ropar: "Take me to Hollywood" mot bilarna som inte stannar. Mr Its Never Over skrattar och snurrar i dammolnen som virvlar mot himlen. Som glittrande stjärnstoft. Min tunna klänning fladdar i vinden. Havet har samma färg som hans ögon.

Det är natt och februarikylan sveper in genom fönstret på andra våningen.
På fönsterkarmen står sex små plastkrukor. Någon har förklarat för mig att alla människor mår bra av att driva upp växter. Varje morgon och varje kväll vattnar jag de små planteringarna med en duschkanna hon givit mig. Små gröna stjälkar som hade kunnat bli blommor i vårrabatterna, men dom fryser ihjäl inatt.
Vi ligger tysta bredvid varandra. Sådär nära som man bara kan vara på en nittiomadrass. Jag drunknar nästan i hans ögon när jag ställer mitt livs enda ultimatum.
Det var natten mellan fredagen den trettonde och allahjärtansdag.

My Love Of That Life

Jag var en annan person då. Så himla mycket yngre, så himla mycket annat fokus. På den tiden var jag bara intresserad av Flykten och Ruset. Och jag ville känna allting, helst större och hårdare än jag egentligen mäktade med. På den tiden trodde jag bara att det var kritik som var sanning, allt annat var smicker och lögn.

Och han som min blonda tvilling. Samma blick, samma hemliga bakgrund. Och jag tänkte han är den enda som ser mig, han är den enda som ser hela mig. För han såg det fula med, helt ärligt och utan skuld. Och jag såg honom och det var inte vackert och det var det som var det, ni vet. Och jag älskade honom.

Och vi sprang det fortaste vi kunde genom tonåren. Ljög och hycklade och ljög och satte skrattet i halsen och åkte hem och ljög och sen, sen åkte vi tillbaka igen.
För det var någonting i det äckliga som var det som drog. Det var som att vi hörde hemma där. Bland putsade, ruttnande fasader. Och folk hängde som köttstycken längs väggarna, lovade guld med knivsårsleenden men vi bara sprang, kastade piller i luften och skrattade.
Precis som konfetti.

Och vi var som osårbara.
Hur han, fortfarande med McQueens sperma på kavajslaget, torkar upp resterna av mig där jag ligger helt utslagen framför porten, men den röda balmainklänningen som en blodpöl omkring mig.

Nio år senare ristar han fortfarande hjärtan i parkbänkar. Och sen går han. Precis som alltid och utan att vända sig om.

typ precis så

sömnlös

En av mina favoritfilmer är klyschigt nog Fight Club. Jag älskar den filmen, men om jag ser den för många gånger blir jag knäpp och vill störta allting. När jag köpte den dvdn för en evighet sedan gick jag in i världens konstigaste fas och vägrade bära några andra kläder än sådana som såg ut som "A bridesmaid's dress. Someone loved it intensely for one day, and then tossed it. Like a Christmas tree. So special. Then, bam, it's on the side of the road". Jag vandrade runt på nätterna och aktade mig för helvetesgapet och sa saker som "I don't wanna die without scars".
Det säger jag fortfarande visserligen. Det är den perfekta lögnen.

Drottning Kristina till Ebba Sparre

1655

Vad min lycka skulle vara ojämförlig, om det vore mig tillåtet att dela den med Er, och om Ni kunde bevittna min sällhet! Jag svär Er, att jag skulle vara värd gudarnas avund, om jag finge glädjen att se Er; men eftersom jag har skäl att betvivla denna lycka, måste Ni åtminstone skänka mig den tillfredsställelsen att tro, att var på jorden jag än befinner mig, skall jag för evigt bevara minnet av Edra förtjänster, och att jag över alperna skall ta med mig den passion och den ömhet jag alltid känt för Er. Bevara mig åtminstone i kärt minne, och grumla inte den ljuva lycka jag nu njuter genom att utan skäl bereda mig sorgen att vara glömd av den person i världen som jag sätter högst. Farväl, Belle, glöm inte Er    Christina

Brev från sex decenier, Sven Stolpe

Natur och Kultur

Favorittidning nr 1

Jag är en äkta tidningsnörd. Det är en hobby för mig; jag gillar mode, fotografi, typografi, grafisk design, bra texter osv. Dessutom jobbade jag tidigare med en tidning. Jag läser de flesta nya tidningar under kategorin Mode. Då menar jag inte Chic, eller Sofies mode, utan snarare internationella tidningar. Svenskar kan inte riktigt göra bra tidningar. Jag tänkte tipsa om en klar favorit som prickar alla rätt.

Den har ett riktigt lugnt tempo. Texterna är liksom långsamma. De är fundersamma. Ofta på gränsen till filosofiska. Stor kontrast till det mesta som man ser i tidningshyllan just nu.

Utformningen av tidningen är fantastisk;  typsnitten de använder, "stilen" på bilderna, hur de lägger upp tidningen i olika kapitel, hur mycket text som finns på varje sida (det värsta är tidningar med mängder av sidor med bara text utan en enda bild).

Innehållet är blandat. Det är ingen modetidning. Det är ingen designtidning. Det är ingen resetidning. Jag vet faktiskt inte riktigt hur man kategoriserar den. Numret jag har hemma handlar bland annat om Tjernobyl -hur det ser ut just nu, om människorna som bor kvar där. En kort text om Helsingfors, om en väg som skribenten cyklade dagligen under några år. En bildserie med insekter.

Varje artikel har ett soundtrack. En låt utvald av skribenten. Det är helt fantastiskt att läsa en text till en utvald låt. Artikeln får liksom en känsla.

Dessutom är redaktionen baserad i Singapore. Äntligen en tidning som varken är europeisk eller amerikansk.

Det bästa av allt var att längst bak i tidningen fanns en av insektsbilderna tryckta på hårdare papp som man kunde (eller skulle) riva ut.

Det här är tidningen jag saknat under flera år. Du hittar den på utvalda presstop (bla stationen i Göteborg) och såsmåningom säkert på Papercut på Krukmakaregatan i Stockholm (eftersom jag tipsade om att de skulle ta in den).

Bilden är från deras hemsida och är inledningen till deras andra nummer (klicka på bilden för att läsa)
www.underscoremagazine.com