För några dagar sedan hade vi kalas hemma hos mig. Nadja fyllde tretton, en stor dag. Sanslös tårta behövs.
Jag minns min egen trettonårsdag. Känslan av bråddjup. Att inte längre bottna. Någonstans precis mellan barndom och vuxenskap. Små små steg. Lite som schottis. Eller, som hon sa, som att klättra i träd på insidan.
Christ, sa kanns det fortfarande, och jag ar 25.
SvaraRaderaAlltid när man står inför förändring tänker jag. Att förändra är att inte bottna.
SvaraRaderaOch sen bär man väl med sig detdär barnet inom sig också tror jag hoppas jag. Christina Lugn har sagt så fina saker om detdär, ska leta upp det citatet.
<3
janna