.

Det är sensommarkväll och solen kastar långa skuggor över landsvägen där jag befinner mig. Åkern och himlen och sanningen och allt går i guld. Bilen har gått sönder så vi försöker lifta tillbaka in till stan. Vi är unga och naiva och hela världen är vår. Ropar: "Take me to Hollywood" mot bilarna som inte stannar. Mr Its Never Over skrattar och snurrar i dammolnen som virvlar mot himlen. Som glittrande stjärnstoft. Min tunna klänning fladdar i vinden. Havet har samma färg som hans ögon.

Det är natt och februarikylan sveper in genom fönstret på andra våningen.
På fönsterkarmen står sex små plastkrukor. Någon har förklarat för mig att alla människor mår bra av att driva upp växter. Varje morgon och varje kväll vattnar jag de små planteringarna med en duschkanna hon givit mig. Små gröna stjälkar som hade kunnat bli blommor i vårrabatterna, men dom fryser ihjäl inatt.
Vi ligger tysta bredvid varandra. Sådär nära som man bara kan vara på en nittiomadrass. Jag drunknar nästan i hans ögon när jag ställer mitt livs enda ultimatum.
Det var natten mellan fredagen den trettonde och allahjärtansdag.