15.9.11

Lugnet på landet


Janna,
I helgen var jag iväg hos en vän som har ett sommarställe på landet. Det var helt underbart. Det var tyst. Det var lugnt. Det var SÅ vackert. Och för en stund kunde jag glömma alla tankar. De är många just nu.

Jag tror att jag på något sätt är inne i en livskris. Jag undrar vad jag gör här. Jag undrar varför jag inte bor i den där staden som jag älskar. Jag undrar varför två personer med fast inkomst inte kan hitta en bostad. Jag undrar om jag verkligen passar för jobbet jag har. Jag undrar om jag inte borde jobba med något som skynklar min hjärna lite. Jag undrar om jag inte borde starta eget -för jag tror att jag egentligen har kapaciteten att lyckas. 
Och när jag känner mig så förvirrad tänker jag att egentligen hade jag velat vara som du. Du, Janna, är min förebild. Du gör det du vill. Det du känner för just nu. Du är en livsnjutare. Du bryr dig inte om ord som framgångsrik, karriär. För det är inte livet. 

Det finns massor av grejer jag gillar med mitt jobb. Och en hel del jag inte gillar. Och när vi inte hittar en lägenhet. Och vi inte har några vänner. Och de man försöker bli vän med inte vill. Och den enda kompisen man lyckats hitta ska flytta. Då undrar jag. 
Är det såhär det skulle vara?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar